B-uppsats i historia:
Livet på åkerbrukskolonin Hall för pojkarna åren 1876 och 1925
Bilden nedanför visar pojkarna på Hall. De skaffade eleverna en ny identitet genom uniformen och numret,
som pojkarna fick istället för sitt namn. Om man tittar på deras uniformer är det ingen skillnad på dem.
Förmännen syns som svarta prickar i sin övervakning och kontroll av pojkarna.

Bildkälla: K 1 Fotografiska avbildningar, Stadsarkivet i Stockholm. Fotograf: Axel Lindahl
Den 24:e januari 1876 kom en tioårig pojke till åkerbrukskolonin Hall. Han hette Alfred Karlsson och hade tidigare bott i Solna i Stockholm. Det var på Solna kommuns begäran, som han hade blivit intagen. De betalade även anstaltens avgift på 150 kronor för pojken. Fadern var skomakare och modern var död sedan 1873. Förutom Alfred hade de ytterligare fyra barn. Hans barndom hade bestått av fattigdom och fylleri. I anteckningarna om Alfred tår det att den enda i hans familj, som hade visat honom något intresse, var en morbror. Han var plåtslagare och bodde i Sundsvall. Skolgången hade varit
knapp med bara två månaders folkskola. Efter det hade han gått i repslagarlära. Alfred ansågs vanartig och olydig. Faderns superi gjorde att han hade fått en försummad barndom. Det fungerade bra för honom på Hall. Alfred ansågs ha mycket ”god förståndsutveckling och begåvning”. Hans arbete på kolonin bestod av jordbruk, mejeri och slöjd. Det fick han mycket beröm för. Han fick många belöningar i form av plats på hederstavlan, julgåvor och
arbetsbelöningar. De straff han fick på anstalten var för olydnad, snatteri, egensinne och för sen ankomst efter permission. Straffen bestod av kroppsaga
och dygnscell. Den 10:e september 1885 fick han ett snickeriarbete hos snickarmästaren i Uppsala och den 20:e november var han definitivt utskriven
från Hall.
Mitt syfte var att undersöka hur livet på åkerbrukskolonin Hall var för de intagna pojkarna åren 1876 och 1925. Jag undersökte också hur deras tidigare liv hade sett ut och hur de hade klarat sig efter tiden på Hall samt om det hade skett någon förändring på anstalten under dessa femtio år. Till sist gavs en kort beskrivning av den kritik anstalten fick och varför Hall slutade att vara ett skyddshem för vanartiga pojkar.
Historisk bakgrund
I Europa och Nordamerika kom det tankar om, att man skulle vårda och inte straffa i slutet av 1700-talet. Dessa tankar kom från upplysningen. I många länder blev straffsystemen mildare. Det var färre avrättningar. Man föredrog att sätta folk i fängelser framför avrättningar och tortyr. En annan tanke var också, att man inte kunde sätta barnen i fängelser på grund av blandningen med de vuxna. Barnen lärde sig ett råare språk bland de vuxna förbrytarna och de kunde bli utsatta för sexuella trakasserier. Detta var också ett av skälen till varför inte kvinnor dömdes till fängelse. De ville
inte blanda kvinnor och män i fängelserna. Idéerna spred sig både i Europa och i Nordamerika.
I städerna i Sverige hade borgarklassen fått inflytande under 1700-talet. Under 1800-talet blev deras inflytande starkare i samband med industrialiseringen. Bland annat hade de idéer om vad en familj var och hur barn bör uppfostras. Det var ifrån denna medelklass, som idéerna om uppfostringslagarna kom. Folkskollärarna ville framför allt ha dessa lagar. Lagarna gjorde bland annat att de vanartade skildes från de välartade.
Samtidigt fick folkskollärarna lugnt i sina klassrum, när de vanartade var borta. De borgerliga var ordningsmänniskor. Flit och renlighet var viktigt.
Smuts och ”fulhet” förknippades med omoral och vanart säger Bjurman. Enligt borgarklassen var det omoraliskt att vara fattig.
Vad menades med vanart? Vad hade pojkarna gjort för att bli vanartiga? Ordet vanart har använts sedan 1500-talet med en negativ klang. Från mitten av 1800-talet förknippades ordet med barn och ungdom. Pojkarna stal, tiggde, lekte på gatan, skolkade från skolan m.m. Föräldrarna kunde också vara orsaken till elevernas vanart. De försummade barnen genom att supa och låta dem vara utan tillsyn. Eleverna själva kunde också vara orsaken på grund av att ha dåliga anlag och dåliga kamrater.
I slutet av 1800-talet började barnen uppmärksammas. Det kom lagar kring barn, exempelvis om barnarbete och uppfostran. År 1875 hade en barnkommitté gjort en undersökning över hur många barn som arbetade inom industrin. Den ledde till 1881-års lag kring barnarbetets reglering. Antalet
timmar per dag reglerades utav hur gamla barnen var. År 1896 lämnade folkskolläraren Fridtjuv Berg in en motion om lämplig uppfostran av vanartade
och sedligt försummade barn. Samma år tillsattes en tvångsuppfostringskommitté. Den kom fram till 1902-års vanartslag eller barnavårdslag. Den innebar att i varje skoldistrikt eller församling skulle det finnas en barnavårdsnämnd. Det var barnavårdsnämnden som skickade de vanartiga och sedligt försummade barnen till skydds- eller fosterhem. 1924-års lag ersatte 1902-års lag genom att barnavårdsnämnderna blev obligatoriska.
Presentation av åkerbrukskolonin Hall
I den andra institutionsvågen, som fanns i Europa på 1870-talet, bildades åkerbrukskolonin Hall av ”Föreningen till minne af Konung Oskar I och Drottning Josephina”. Kolonin låg i Södertälje vid Mälaren. Den första institutionsvågen var på 1840-talet i Europa och Nordamerika. Vid tidpunkten för de båda anstaltvågorna bildades många nya anstalter runt om i Europa och Nordamerika. Anstalterna skulle rädda barnen från samhället och dåliga föräldrar. Institutionerna blev projekt för filantropiska föreningar, som öppnade dessa anstalter med hjälp av privat välgörenhet. Staten bidrog senare med pengar till anstalterna och fick då också inflytande i dem. Målet för föreningarna var att få ordning i samhället. Halls filantropiska förenings uppgift var att se till att minderåriga fick vård. Barnen hade begått brottsliga handlingar. De gav även understöd till frigivna fångar. Huvuduppgiften kom att bli uppfostringsanstalten Hall från och med första januari 1876.
När Hall skulle bildas ville föreningens styrelse veta hur planeringen av anstalten skulle se ut. De hade hört att det hade bildats ett antal nya anstalter i Europa. De var särskilt intresserade av åkerbrukskolonin Mettray i Frankrike, som låg vid Tours i Frankrike och var en omtalad anstalt. Många inom kriminalvården från hela världen besökte denna koloni. När Kyhlberg besökte anstalten hade de 791 intagna pojkar och var betydligt mycket större än vad Hall någonsin skulle bli. Som mest hade Hall 175 pojkar samtidigt. På föreningens styrelses begäran for först professorn i straffrätt, K. Olivecrona, 1872 till Mettray, som han blev mycket förtjust i. Han ville att Hall skulle bli Sveriges Mettray. Ordning, disciplin och hårt arbete intresserade honom mycket som straffprofessor. Detta var Mettrays grundpelare och blev även Halls. Föreningen bestämde sig för att göra Mettray
till förebild för Hall, när de hade läst Olivecronas reserapport.
När eleverna kom till Hall var det meningen, att anstalten skulle försöka förändra pojkarnas identitet. Vid ankomsten fick
eleverna ett nummer, som användes istället för deras namn. Det var den enda identitet de hade, för alla pojkar hade sedan lika uniformer. Många av
eleverna, som kom till kolonin både 1876 och 1925, saknade ordentlig yrkes- och skolutbildning. Det var först viktigt för Hall att ge dem det när Kyhlberg var direktör. Kolonins skola skulle motsvara folkskolan i samhället, men det gjorde den inte. Eleverna hade mycket liten skoltid som vi har sett. Inte fanns det tid för läxläsning eller annan läsning heller. De hade behövt mer skolgång än de fick. När fortsättningsskolan introducerades i samhället, öppnades även en på Hall. Där fick de äldre pojkarna gå. De hade bland annat medborgarkunskap. Hall var en åkerbrukskoloni med mycket jordbruksarbete. De fick även pröva om de hade anlag för andra yrken som exempelvis skomakare, skräddare, smed och trädgårdsmästare
Hur klarade sig eleverna efter tiden på Hall? De flesta fick anställning som drängar eller något av de utbildade yrken, som de hade lärt sig på kolonin. Av de fem första eleverna, som intogs 1876, blev tre polisanmälda efter tiden på Hall. En av de fem hade också dött på en arbetsstation. Det var bara Alfred, som jag inledde med, som klarade sig undan polisrapporter. Detta var de allra första pojkarna och den pedagogik Hall kom att föra hade inte börjat än. Eller hade de tryckt ned elever som exempelvis Knut, genom att kalla honom för idiot i minnesboken. Femtio år senare klarade sig de fem undersökta eleverna bättre undan polisrapporter. Det var en som blev återintagen och det var på grund av alkoholproblem.
År 1902 fick Hall sin första kritik för sin pedagogik. Då kommer det in en anonym insändare i Svenska Dagbladet. Den beskriver vilket
slarv det är på kolonin, exempelvis att de försummar morgon- och aftonbönen. I och med artikeln sätter justitieministern igång en utredning inifrån anstalten. Då sker det inte några förändringar på anstalten. Men sen dröjer det tills 1930-talet då journalisten Else Kleen på nytt utreder förhållandena på anstalterna. År 1940 finns inte Hall kvar som uppfostringsanstalt utan fångvården har tagit över Hall. När synen på anstalterna började förändras
ville läkaren Gustav Jonsson att synen på de vanartiga barnen också skulle bli annorlunda.
Exempel på källor och litteratur som har använts här och i uppsatsen:
- Otryckt material
- Stadsarkivet i Stockholm
- Åkerbrukskolonin Hall
Arkivhistorik
- D2 aa Elevrulla 1876-1887, nummer 1-317, vol 1
- D 2 ab Minnesbok över eleverna vid åkerbrukskolonin Hall 1876-1887, elevnummer 1-300, vol 1
- D 2 ab Minnesbok över eleverna vid åkerbrukskolonin Hall 1919-1926, elevnummer 501-800,vol 6
- Ö 1 Övriga handlingar 1875-1879,1936 samt 1815-1816 vol 1
- Ö 1 Övriga handlingar 1909-1919, 1912-1932 vol 2
Tryckt material
- Bjurman Eva Lis, Barnen på gatan, Tidens förlag, Stockholm, 1995
- Brenzel Barbara, Daughters of the State, A Social Portrait of the First Reform School for Girls in North America 1856-1905, The MIT Press, Cambridge, 1983
- Olson Hans-Erik, ”Statens och ungdomens fritid”, Kontroll eller autonomi?, Arkiv, Lund 1992
- Olsson Lars, ”Arbetarminnen som en källa för att studera barndomen”, Barn i tid och rum, Liber, Malmö, 1984
- Olsson Lars, ”Barns arbete och arbetets barn”, Barn i tid och rum, Liber, Malmö, 1984
- Rothman David, The Discovery of the Asylum, Social Order and Disorder in the New Republic, Boston, 1990
- Sandin Bengt, ”Familjen, gatan, fabriken eller skolan?”, Barn i tid och rum, Liber, Malmö, 1984
- Sundkvist Maria, De vanartade barnen, Mötet mellan barn föräldrar och Norrköpings barnavårdsnämnd 1903-1925, Hjelms, Uppsala, 1994
- Sundkvist, Maria, Sämre lottade, Hjelms, Södertälje, 1993